Bitterfitta?
Det är det jag känner mig som när jag läste förra inlägget. Nu har det gått en liten stund och nu tänker jag inte på det längre, kul bara att de flesta "problemen" försvinner av sig självt. Fy, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt min dumhet!
Sitter här hos Omar och ska snart åka hem för att träffa Elin och lille Tamer. Han har blivit så otroligt söt nu när han börjat skratta. Det är det som är så kul med de här riktigt små barnen, att de utvecklas så mycket hela tiden. Men det känns fortfarande helt sjukt att Elin inte längre bara är Elin utan MAMMA Elin :P Det känns fortfarande trots att jag såg henne när hon var gravid konstigt att hon är mamma nu. Att det är hennes SON jag håller i. Det har ju alltid varit vi två fnissfior som legat och pratat bort alla filmer och serier och sen inte fattat vad handlingen var eller någonting. Nu är det inte vi som pratar bort det utan nu är det den lilla som tar uppmärksamheten.
Det ska bli mysigt i alla fall, känns osm man träffas så sällan nu så det är kul när man väl gör det :P
kram kram
Kommentarer
Trackback
